I wish I could tie you up in my shoes, make you feel unpretty too...

Som jag känner mig nu, är jag det fulaste i världen. Ställde mig på vågen för en stund sedan och vill bara gråta. Har gått upp säkert 7 kilo på ingen tid alls och har inte orken till att gå ner igen..

Jag ser mig själv i spegeln och skämms, letar i garderoben efter något att ha på mig men allt sitter fördjävligt.

Tyck att jag gnäller men jag måste få skriva av mig.

Jag vet att jag duger som jag är, det är inget fel på mig. Men det är jobbigt när inga kläder man har sitter bra och man inte har råd att köpa nya.. Jag borde sluta äta så mycket, av allt. Jag äter både förmycket mat och förmycket godis, men jag tycker ju om det.. Tycker liksom att det är gott.

Så fort jag går i en klädaffär får jag ångest, provdockorna är pinnsmala och kläderna ser bra ut men när man provar själv ser det bara hemskt ut.

Jag har lust att träna, vill gärna göra det, men jag orkar aldrig komma iväg och när jag väl försöker så känner jag inget resultat. Jag vill ta upp innebandyn igen men kommer inte ha tid i höst. Livet är kaos klockan halv tre på natten och jag sitter och gråter i min ensamhet. Önskar mitt hjärta var här och bara höll mig nu, bara höll mig och sa att allt var bra, att jag är perfekt som jag är...

Måste skärpa mig, sluta äta så förbannat och komma ut och röra mig mer, men jag hittar ingen motivation när jag väl ska göra det. Har ingen motivation till något alls, varken till fotograferingen, jobbet eller träningen. Det enda som faktiskt jag känner för är sången och att umgås med kamrater. Så fort jag blir ensam kryper ångesten på..