I wish I could tie you up in my shoes, make you feel unpretty too...

Som jag känner mig nu, är jag det fulaste i världen. Ställde mig på vågen för en stund sedan och vill bara gråta. Har gått upp säkert 7 kilo på ingen tid alls och har inte orken till att gå ner igen..

Jag ser mig själv i spegeln och skämms, letar i garderoben efter något att ha på mig men allt sitter fördjävligt.

Tyck att jag gnäller men jag måste få skriva av mig.

Jag vet att jag duger som jag är, det är inget fel på mig. Men det är jobbigt när inga kläder man har sitter bra och man inte har råd att köpa nya.. Jag borde sluta äta så mycket, av allt. Jag äter både förmycket mat och förmycket godis, men jag tycker ju om det.. Tycker liksom att det är gott.

Så fort jag går i en klädaffär får jag ångest, provdockorna är pinnsmala och kläderna ser bra ut men när man provar själv ser det bara hemskt ut.

Jag har lust att träna, vill gärna göra det, men jag orkar aldrig komma iväg och när jag väl försöker så känner jag inget resultat. Jag vill ta upp innebandyn igen men kommer inte ha tid i höst. Livet är kaos klockan halv tre på natten och jag sitter och gråter i min ensamhet. Önskar mitt hjärta var här och bara höll mig nu, bara höll mig och sa att allt var bra, att jag är perfekt som jag är...

Måste skärpa mig, sluta äta så förbannat och komma ut och röra mig mer, men jag hittar ingen motivation när jag väl ska göra det. Har ingen motivation till något alls, varken till fotograferingen, jobbet eller träningen. Det enda som faktiskt jag känner för är sången och att umgås med kamrater. Så fort jag blir ensam kryper ångesten på..

Sim Salabim.

Jag har spelat ett spel. Det heter Gray Matter och det är det bästa spel jag någonsin spelat! jag fullkomligt avgudar det! Spelet går ut på att lösa en rad olika gåtor och att hjälpa människor på vägen. Du spelar både som neurologen Dr Styles och som Magikern Samantha Everett, en kringresande, Amerikansk ung kvinna som i sin jakt på en Brittisk "trollkarlsklubb" i London, hamnar som David Styles assistent.

Det tog mig och Anders lite mer än en vecka att spela ut detta kluriga men fantastiska spel och jag råder alla att spela det!

Nu var det längesen jag skrev känner jag.

Idag är det "smygpremiär" för Sägensafari 2011 och jag börjar bli lite nervös. Tack och lov har sjukan börjat ge med sig lite. Ska väl hoppa in i duschen nu innan Jullan kommer :')

Har ni tänk på det?

Varför bloggar vi? Varför viker vi ut hela våra liv på sidor som DayViews och Facebook? Är det för att skriva av sig sånt som är jobbigt? För att få uppmärksamhet? För att enkelt kunna läsa om andras liv för att ens eget är så sjukt jävla meningslöst?

Själv bloggar jag för att skriva av mig, facebook har jag för att hålla kontakt med kamrater på långt håll och DayViews, ja jag tycker helt enkelt om att se vad folk knäpper för bilder :)

Något som jag också tänkt på är detta; Om man verkligen tycker illa om något, varför lägger man då ner så sjukt mycket energi på att klaga på det? Som Kissie tillexempel, jag har aldrig hör något säga ett gott ord om den varelsen, men bara nu sitter halva klassen och klagar på allt hon gör. Är det också för att våra egna verkligheter är så otroligt tråkiga att vi måste lägga oss i virituella människors låtsasvärldar?

Jag läser mina kamraters bloggar, inget annat. Jag är inte ens speciellt aktiv i min egen blogg, skriver när jag känner för det. När tankarna blir för många.

Färdigklagat på människan för idag.

Tack och hej